REFLEKTION OM MITT SOKRATISKA SAMTAL
Under fredagen den
21 februari fick jag äntligen möjlighet att genomföra mitt
sokratiska samtal. Samtalet genomfördes under ca 30 minuter i 11
stycken killar i årskurs 7. Tjejerna i klassen hade under min
lektion tjejsnack så jag fick möjlighet att genomföra det
sokratiska samtalet med en mindre grupp. Efter mitt genomförda
samtal kan jag konstatera att det var en lagom gruppstorlek. Alla
fick möjlighet att prata och jag han gå laget runt med frågor utan
att någon elev fick vänta för länge på att få uttrycka sig. Att
genomföra det givande sokratiskt samtal i helklass ser jag
fortfarande som problematiskt eftersom den bästa samtalsformen är i
ring. Det är också viktigt att alla tydligt hör vad de andra säger
och det försvåras i en stor grupp om någon elev talar lågt eller
har svårt med språket. I en helklass kan en elev som vill säga
något få vänta allt för länge på att få uttrycka sig och
risken är då större att eleven tappar intresset och fokus.
Eftersom eleverna i
klassen arbetar med lag och rätt i SO:n och med robotar i tekniken
valde jag att det sokratiska samtalet skulle handla om de robotlagar
som SF-författaren Isak Asimov utformat. I samtalet kunde vi
resonera om hur lätt eller svårt det är att följa lagar och
regler och vilken rätt vi har att sätta upp regler och lagar för
andra.
För killarna i
klassen för det första gången de genomförde ett sokratiskt
samtal. Jag började med att beskriva förutsättningarna för
samtalet, att det var förbjudet att räcka upp handen och att målet
inte var att komma på rätt svar utan att diskutera problem och
eventuellt komma på nya frågor.
För att förtydliga
samtalet och göra det mer greppbart för eleverna valde jag att
förbereda en KeyNote presentation där jag skrivit ner
frågeställningarna och robotlagarna. Jag hade också lagt upp
länkar till två klipp på Youtube. Det första klippet som jag
började att visa var ett klipp där man ser en anställd på
robotföretaget Boston Dynamics sparka på en robot för att visa hur
stabil den är. Roboten har precis samma rörelsemönster som ett
djur så när man ser klippet får man känslan av att han sparkar på
en levande varelse. Mitt syfte med detta var att få eleverna att
känna empati för en maskin.
Efter det gick jag
igenom de tre robotlagarna och lät eleverna fundera över vad de
tänkte när de läste reglerna. När de fått fundera en stund gick
vi laget runt och alla fick förklara vad de tänkte och tyckte. Alla
i gruppen uttryckte en åsikt även om inte alla utvecklade sina
svar. Några nöjde sig med att säga att reglerna var bra. Några
andra utvecklade sina svar och förklarade att det var viktigt med
regler men de väckte också frågan om det inte fanns risk att någon
skickade virus till robotarna så att de inte skulle lyda lagarna.
Överlag var jag
förvånad över att killarna klarade av att prata tillsammans utan
att räcka upp händerna först. Någon kille hade dock mycket svårt
att vänta på sin tur utan pratade rakt ut utan att bry sig om ifall
det var någon annan som pratade just då. Positivt var samtidigt att
några killar som inte brukar säga så mycket i andra sammanhang
pratade mycket och förde mer utvecklade resonemang än vad de gör i
den vanliga undervisningsformen.
Inför samtalet hade
jag sökt runt på nätet och hittade bra frågor kopplade till
robotlagarna på Tekniska museets hemsida. Med hjälp av dessa frågor
och problem blev det lättare för killarna att formulera sina
åsikter. När jag presenterade tolkningsfrågan som löd: Om
människor skapar robotar som är intelligenta och medvetna, dvs
artificiell intelligens skulle då robotlagarna kunna gälla? Det
blev det ett bra samtal om att då skulle ju robotarna bli som slavar
och det skulle robotarna inte gilla. En killa i gruppen drog en
parallell till vårt tidigare arbete med det antika Grekland och Rom
och de slavar som fanns där.
Sammanfattningsvis
kan jag konstatera att i just detta fallet med robotlagarna fungerade
det bra att koppla ett Youtube klipp. Det blev då mer påtagligt för
gruppen att det faktiskt var robotar vi pratade om och att det just
nu utvecklas mycket avancerade robotar. Vi pratade om att USA redan
använder drönar för att bekämpa terrorister och att dessa drönar
blir allt mer sofistikerade och snart kommer att kunna fatta egna
beslut.
En annan positiv sak
var att flera i gruppen gjorde kopplingar till populärkulturen. Vi
pratade om robotarna i filmer som Terminator och i filmen I, Robot.
Att koppla till populärkultur och saker som ligger nära eleverna
tror jag är viktigt för att få givande samtal. Det bör vara en
kombination av det främmande i en greppbar kontext.
Det var första
gången som killarna provade på ett sokratiskt samtal och min
erfarenhet av detta är att det nog kan vara bra att dela in i
killgrupper och tjejgrupper när man börjar. Det skapas då en
trygghet i gruppen och eleverna hinner träna upp sin förmåga att
samtala innan grupperna sedan blandas och blir mer heterogena.
Självklart är detta helt beroende av hur klimatet år i klassen och
mellan elever. Det är viktigt att känna till och förbereda sig för
innan samtalet börjar. Idealt bör jag med tiden kunna utöka
gruppens storlek i takt med att eleverna blir säkrare och slutmålet
bör vara att det skapas ett klassrumsklimat där alla deltar utan
att någon behöver räcka upp handen. Ett sant demokratiskt
klassrum. Jag kan här rekommendera en bok skriven av Ulla Wiklund.
Boken heter För tanken vidare och där redovisar hon ett arbetssätt
där handuppräckning är förbjuden.
