Soktatiskt samtal genomfört.

REFLEKTION OM MITT SOKRATISKA SAMTAL

Under fredagen den 21 februari fick jag äntligen möjlighet att genomföra mitt sokratiska samtal. Samtalet genomfördes under ca 30 minuter i 11 stycken killar i årskurs 7. Tjejerna i klassen hade under min lektion tjejsnack så jag fick möjlighet att genomföra det sokratiska samtalet med en mindre grupp. Efter mitt genomförda samtal kan jag konstatera att det var en lagom gruppstorlek. Alla fick möjlighet att prata och jag han gå laget runt med frågor utan att någon elev fick vänta för länge på att få uttrycka sig. Att genomföra det givande sokratiskt samtal i helklass ser jag fortfarande som problematiskt eftersom den bästa samtalsformen är i ring. Det är också viktigt att alla tydligt hör vad de andra säger och det försvåras i en stor grupp om någon elev talar lågt eller har svårt med språket. I en helklass kan en elev som vill säga något få vänta allt för länge på att få uttrycka sig och risken är då större att eleven tappar intresset och fokus.

Eftersom eleverna i klassen arbetar med lag och rätt i SO:n och med robotar i tekniken valde jag att det sokratiska samtalet skulle handla om de robotlagar som SF-författaren Isak Asimov utformat. I samtalet kunde vi resonera om hur lätt eller svårt det är att följa lagar och regler och vilken rätt vi har att sätta upp regler och lagar för andra.

För killarna i klassen för det första gången de genomförde ett sokratiskt samtal. Jag började med att beskriva förutsättningarna för samtalet, att det var förbjudet att räcka upp handen och att målet inte var att komma på rätt svar utan att diskutera problem och eventuellt komma på nya frågor.

För att förtydliga samtalet och göra det mer greppbart för eleverna valde jag att förbereda en KeyNote presentation där jag skrivit ner frågeställningarna och robotlagarna. Jag hade också lagt upp länkar till två klipp på Youtube. Det första klippet som jag började att visa var ett klipp där man ser en anställd på robotföretaget Boston Dynamics sparka på en robot för att visa hur stabil den är. Roboten har precis samma rörelsemönster som ett djur så när man ser klippet får man känslan av att han sparkar på en levande varelse. Mitt syfte med detta var att få eleverna att känna empati för en maskin.

Efter det gick jag igenom de tre robotlagarna och lät eleverna fundera över vad de tänkte när de läste reglerna. När de fått fundera en stund gick vi laget runt och alla fick förklara vad de tänkte och tyckte. Alla i gruppen uttryckte en åsikt även om inte alla utvecklade sina svar. Några nöjde sig med att säga att reglerna var bra. Några andra utvecklade sina svar och förklarade att det var viktigt med regler men de väckte också frågan om det inte fanns risk att någon skickade virus till robotarna så att de inte skulle lyda lagarna.

Överlag var jag förvånad över att killarna klarade av att prata tillsammans utan att räcka upp händerna först. Någon kille hade dock mycket svårt att vänta på sin tur utan pratade rakt ut utan att bry sig om ifall det var någon annan som pratade just då. Positivt var samtidigt att några killar som inte brukar säga så mycket i andra sammanhang pratade mycket och förde mer utvecklade resonemang än vad de gör i den vanliga undervisningsformen.

Inför samtalet hade jag sökt runt på nätet och hittade bra frågor kopplade till robotlagarna på Tekniska museets hemsida. Med hjälp av dessa frågor och problem blev det lättare för killarna att formulera sina åsikter. När jag presenterade tolkningsfrågan som löd: Om människor skapar robotar som är intelligenta och medvetna, dvs artificiell intelligens skulle då robotlagarna kunna gälla? Det blev det ett bra samtal om att då skulle ju robotarna bli som slavar och det skulle robotarna inte gilla. En killa i gruppen drog en parallell till vårt tidigare arbete med det antika Grekland och Rom och de slavar som fanns där.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att i just detta fallet med robotlagarna fungerade det bra att koppla ett Youtube klipp. Det blev då mer påtagligt för gruppen att det faktiskt var robotar vi pratade om och att det just nu utvecklas mycket avancerade robotar. Vi pratade om att USA redan använder drönar för att bekämpa terrorister och att dessa drönar blir allt mer sofistikerade och snart kommer att kunna fatta egna beslut.

En annan positiv sak var att flera i gruppen gjorde kopplingar till populärkulturen. Vi pratade om robotarna i filmer som Terminator och i filmen I, Robot. Att koppla till populärkultur och saker som ligger nära eleverna tror jag är viktigt för att få givande samtal. Det bör vara en kombination av det främmande i en greppbar kontext.

Det var första gången som killarna provade på ett sokratiskt samtal och min erfarenhet av detta är att det nog kan vara bra att dela in i killgrupper och tjejgrupper när man börjar. Det skapas då en trygghet i gruppen och eleverna hinner träna upp sin förmåga att samtala innan grupperna sedan blandas och blir mer heterogena. Självklart är detta helt beroende av hur klimatet år i klassen och mellan elever. Det är viktigt att känna till och förbereda sig för innan samtalet börjar. Idealt bör jag med tiden kunna utöka gruppens storlek i takt med att eleverna blir säkrare och slutmålet bör vara att det skapas ett klassrumsklimat där alla deltar utan att någon behöver räcka upp handen. Ett sant demokratiskt klassrum. Jag kan här rekommendera en bok skriven av Ulla Wiklund. Boken heter För tanken vidare och där redovisar hon ett arbetssätt där handuppräckning är förbjuden.