Reflektion kring mitt första verk "KUNSKAP ÄR MAKT"

Utvärdering utifrån riktlinjer för gestaltande arbete

Detta är ett försök till ett men mer ingående utvärdering av mitt första gestaltningsarbete. Verket jag gjort är en akrylmålning av karaktären Walter White från den amerikanska TV-serien Breaking Bad. Förutom själva målningen ingår en guldram, en graverad bricka och gul/svart varningstejp i mitt verk.

PROCESS

ÖPPENHET

Jag valde att göra ett porträtt med akrylfärg eftersom jag har liten erfarenhet av att arbeta med traditionella bildskapande tekniker som måleri. Valet var ett försök att utmana mig själv och att våga misslyckas samtidigt som jag hoppades bli lite säkrare på akrylmålning.

DRIVKRAFT

Jag har haft bra driv i min process och arbetat effektivt med tavlan som blev färdig precis i tid för den allmänna konstutställningen Omnibus i Kungsbacka. Det var viktigt att komma igång direkt eftersom jag jobbar heltid och därför måste ägna min fritid åt gestaltningskursen. Jag har också haft som mål att träna på flera olika tekniker under gestaltningen, därför var det viktigt för mig att komma till avslut.

Jag har tyvärr varit dålig på att söka handledning av lärare och medstudenter. Jag har inte heller bidragit till det gemensamma lärandet förutom vid den gemensamma träffen. Mina gestaltnings-idéer har varit tydliga och jag har velat ägna mig åt konkret skapande och därför inte känt behov av handledning.

REFERENSER OCH FÖREBILDER

Jag har kopplat min gestaltning till skolan och den rådande skoldebatten. Denna debatt har jag sedan kopplat till den rådande populärkulturen genom referensen till den mycket kända TV-serien Breaking Bad som handlar om en kemilärare som blir knarkkung. Han lyckas med detta just genom sina kunskaper i kemi. Porträttmåleriet har lång historia och ofta var det kungar och andra mäktiga personer som fick sina porträtt avmålade. Att rama in min målning med en guldram är ett sätt att göra en koppling till traditionen att porträttera mäktiga män.

PRESENTATION

RISKTAGANDE

Att måla ett så avancerat porträtt i akryl var något jag aldrig gjort tidigare och jag var mycket osäker på om jag skulle lyckas. Inledningsvis tänkte jag att jag inte skulle föra nyanser alls utan bara måla med basfärger. Ju mer jag arbetade med målningen såg jag att resultatet blev över min förväntan. jag fick större tilltro till min egen förmåga att måla när det blev så bra fast jag egentligen inte visste hur jag skulle göra.

FORMELL KVALITET

Jag är nöjd med mitt akrylporträtt samtidigt som jag kan konstatera att jag måste bli bättre på flera saker. Skuggning och nyanser blev bra på vissa ställen och dåliga på andra. Någon egentlig tredimensionell känsla infann sig aldrig. Hårväxt och ögon var särskilt svårt samt veck på kläder. Hur mycket av personligheten som sitter i och runt ögonen blev uppenbart för mig under arbetets gång. Ögonen jag målade blev inte rätt och den riktiga likheten uteblev. Jag avstod dock från att försöka rätta till ögonen eftersom risken var för stor att jag skulle försämra istället för att göra tavlan bättre. Det bästa är istället att måla ytterligare en tavla och då tänka igenom det jag lärt mig från den förra tavlan innan jag påbörjar målandet av nästa.

KOMMUNIKATION

Jag är nöjd med det sätt mitt verk bjuder in betraktaren att delta. personligen tycker jag tavlor kan vara ganska tråkiga eftersom jag som betraktare bara ska stå och titta på tavlorna. För att bryta detta har jag i mitt verk lagt till två ytterligare element för att möjliggöra denna interaktion med betraktaren. För det första ska det framför tavlan vara en rektangulär yta avgränsad med varningstejp. betraktaren blir här hänvisad till var han eller hon ska stå i förhållande till tavlan. tavlan får makt över betraktaren. Om betraktaren vill kan han eller hon bryta denna makt och stiga in i rutan och komma närmare tavlan. Min förhoppning är då att betraktaren ska se den lilla metallbricka som är fastsatt på den nedre delen av ramen. På metallbrickan står “SAY MY NAME”. Det är känt citat från TV-serien. Namnet man ska säga är Heisenberg som var Walter Whites alias som drogkung. Mitt konstverk ger här betraktaren en direkt uppmaning att tala och säga namnet Heisenberg. Om betraktaren känner till TV-serien tycker jag att interaktionen blir mycket stark. Om man inte känner till serien antar jag att det blir svårare att förstå men så är det ju med all konst och de kontotationer man som betraktare kan göra i förhållande till ett konstverk.

KONTEXT

Mitt konstverk rör sig på flera plan. Det ena är kunskapens förmåga att skapa gott och ont beroende på vad man väljer att  använda sin kunskap till. Det andra är kopplingen till skolan och vad vi vill att elever ska lära sig och vad de bör lära sig. Den tredje kopplingen är till populärkulturen som är mycket viktig för unga människor.

Ur ett pedagogiskt och didaktiskt perspekt går mitt arbete att överföra på skolsituationen. jag utgick från en bild och ett rutmönster och med hjälp av detta rutmönster lyckades jag skapa ett konstverk som jag trodde jag hade förmågan att göra. det samma måste gälla för eleverna och även deras tilltro till sin egen förmåga skulle stärkas betydligt.

REFLEKTION

LÄRANDE

Jag lärde mig mycket om akrylmålning och hur jag ska lägga upp arbetet med en målning. Jag fick insyn i hur man ramar tavlor och känner du att jag faktiskt kan säga att jag behärskar akrylmålning på en grundläggande nivå. Nästa steg blir att måla ett landskap och att skapa ett verk utan en direkt förlaga.

KOMMUNIKATION

genom min blogg har jag försökt att sätta ord på min process och mitt arbete, både för mig själv och för andra. Kopplingarna till konst och konstnärer samt egna reflektioner kunde varit fler men tiden har varit begränsad.