TED och ARTIST-talks

Jag har nu skrivit en sida om de filmer som ingår i modul 6. Filmen från TED gjorde mig riktigt glad men Greta Vorcas konstnärsskap gjorde mig bara irriterad.

TED och ARTIST-talks

När jag nu sett båda dessa filmer vet jag, både hur jag ska, och hur jag inte ska arbeta med min gestaltning.

Austin Kleon visar i sitt TED-talk att jag måste följa min idé och inte fundera för mycket på om denna idé är originell eller unik. Med all tydlighet visar Kleon nämligen att det är få idéer som verkligen är nya och unika. Oftast har någon redan utforskat. Och på olika sätt gestaltat samma idé. Hans presentation är positiv och stärkande eftersom han visar att ”stora” konstnärer också fått samma idéer som jag själv och att jag därför inte ska vara rädd för att utforska mina idéer. De är inte så banala och platta som jag själv kanske tror.

På ett mycket enkelt sätt visar hur jag som lärare kan belysa en konsthistorisk utveckling genom att belysa och fördjupa mig ett specifikt konstnärligt uttryck som i det är fallet med ord och text.

Greta Vorcas ARTIST-talk gör mig däremot bara irriterad. Hennes verk är banala och bör snarare ses som pågående processer än färdiga verk. Att tex ta bilder på sina olika frisyrer och lägga till självkritiska texter om de egna utseendet upplever jag som väldigt banalt och självcentrerat. Hårets betydelse för oss människor problematiseras inte utan Vorcas fokuserar helt på sin egen upplevelse, sin mammans synpunkter och män som går igång på hennes snaggade hår. Det finns så många ytterligare kopplingar och konnotationer som borde undersökts. Det hade varit intressantare om dessa hårbilder förts ihop digitalt i en dator så att förändringen kunde ske gradvis och kanske med berättarröst och eventuellt andra sekvenser för att bredda och fördjupa uttrycket.

Även verken om metern och den mystiska ansökningsblanketten i boken är snarare pågående processer än färdiga gestaltningar. Säcken knyts aldrig ihop och allt för många trådar blir hängande eftersom processen avstannar och verken så att säga rinner ut i sanden.

Av detta drar jag slutsatsen att jag i mitt eget gestaltande måste försöka kondensera ner och fokusera in på de frågor och idéer som jag vill belysa med mina verk. Jag anser det vara ”fusk” att som Vorcas presentera sina förarbeten till verken som verken själva. Det är säkert fullt möjligt att göra sådana presentation och skapa verklig konst men då krävs det mer än vad Vorcas lyckas prestera. Jag skulle verkligen vilka prata mer om hennes konst eftersom jag antar att hennes konstnärsskap valdes eftersom det anses vara ett exempel på hur samtidskonst kan uttryckas och utformas. För mig faller det dock platt.